Snart 2 år med min älskling.
Rättare sagt att vi har 23 månader tillsammans idag :)
Så himla långe när man tänker efter. Det känns som att vi aldrig varit ifrån varandra någonsin !
Detta är den ENDA bilden jag fått utav honom.. Det var i början när vi började träffas.
En av våra första konversationer på msn, och så skickade han denna :)
Ett verkligt under att han ens fastnar på bild :O
Han absolut hatar att bli fotad. (Därför får jag smyga med de få foton jag har av honom ;)
På nyår blir det exakt 2 år sedan vi träffades för allra första gången. Och sen tjoff 2 dagar senare var vi tillsammans :) Kanske verkar för tidigt men allt kändes så himla rätt.
Vi var ifrån varandra 3 timmar på en hel vecka, och de 3 timmarna kändes verkligen som en hel evighet.
Jag kommer tillochmed ihåg att vi inte fick många timmars sömn de gånger vi sov tilsammans.
Vi bara låg och pratade och pratade tills någon av oss somna (jag ;).
Kommer även ihåg när jag tyckte han började bli för perfekt, Hur mycket jag än vred och vände på hela hans personlighet så hittade jag inga som helst brister. Han var charmig, omtänksam, han hade humor, han var aktiv med fotbollen och dessutom så ar han grymt snygg. Precis allting den "perfekta" pojkvännen ska vara.
Och nu efter 2 år så är han min allra bästa vän, min trygghet och hela min värld. Och jag har lärt känna honom och kan honom utan och innan och jag har hittat ETT enda fel på honom som kan störa mig något så grymt.
Det är att han är den största tidsoptimist jag någonsin stött på.
Men det gör mig ingenting egentligen, han kompenserar upp det riktigt bra genom att bara vara den han är.
Min älskling, nu och för alltid. Det har jag alltid sagt.
Låter som världens klysha, men jag tror faktiskt vi klarar det. Det kommer inte bli någon tuff kamp direkt ;)
En av få puss-bilder på mig och mitt hjärta :P
De får ni faktiskt stå ut med :)
(Ursäkta kvallen på bilderna. Den bilden överst är tagen med cam och puss-bilden är med mobilkamera :)
Nu har ni fått lida tillräckligt ;)
PEACE.
